När jag kom hem igår efter en vecka i Östersund stod tre lådor och väntade på mig i hallen. Tre lådor från ett tryckeri märkta ”Agent Troslös”. Mina exemplar av boken hade kommit. Så overkligt och samtidigt så efterlängtat.

Att öppna kartongen och för första gången hålla en bok i sin hand med sitt eget namn på omslaget, det är något alldeles speciellt. Jag vet förstås inte hur andra känner, men för mig var det ett sådant där tillfälle när känslorna liksom nästan inte räcker till. Lycklig, tacksam, stolt – ja och så mycket mer. Jag har kanske inte riktigt greppat det ännu, att alla år av arbete faktiskt blivit till något fysiskt. Att det jag drömt om sedan barnsben blivit verklighet.

Det ligger ett ex av boken bredvid mig här vid datorn. Jag pillar på den ibland, bläddrar lite i den och försöker få grepp om det. Det här exet ska få stå i min bokhylla. I pärmen har jag skrivit ”Bra jobbat Linda! Nu är du halvvägs!”. Som jag berättade i mitt gästinlägg i Debutantbloggen så satte jag för några år sedan upp målet att ha två böcker med mitt eget namn på i bokhyllan. Därav halvvägs.

När jag nu sitter här med boken i handen vill jag verkligen inte stanna vid två. Jag vill mer, mer, mer! För några månader sedan, när jag kastade mig ut i det skrämmande okända genom att skicka manuset till förlag var jag rädd att den processen i sig skulle döda min skrivglädje, men just nu känns det precis tvärt om.

Ungefär om en månad, den 4 augusti, släpps Agent Troslös och vad som händer därefter beror till viss del på hur den tas emot av er alla, något annat ska jag inte låtsas om. Jag kommer att fortsätta på det nya manuset jag påbörjat, men tas Agent Troslös emot väl blir det förstås både enklare och roligare att ge ut fler böcker. Skriva kommer jag att göra oavsett och mitt mål om två böcker i bokhyllan ger jag inte upp. Men vilken väg författarskapet tar hänger trots allt till stor del på om någon vill läsa, så är den hårda verkligheten.

Just nu, just idag, när jag sätter in AgentTroslös i min bokhylla tänker jag dock lägga tankarna på recensioner åt sidan för en stund och bara vara hjärtinnerligt glad och nöjd över att jag kommit till den här punkten.