Sedan tonåren har jag skrivit dikter. Poesin har under långa perioder tjänat som ett slags dagboksanteckningar där jag kunnat bearbeta känslor och händelser. Många av dem skrevs inte för att någonsin läsas av andra. Men när jag, för några år sedan, gick igenom dikterna insåg jag att de tillsammans har en historia att berätta. En historia som kanske behöver berättas. De skrevs under år av mitt liv som innehöll det svartaste mörkret, men också ljus, utveckling och insikt.
Samlingen har gått ut till förlag tidigare och fått ett par napp, men inget som kändes rätt. En anledning till att den ännu inte kommit i tryck är att jag ända sedan tanken på att sätta ihop en poesisamling dök upp haft en idé om att införliva bilder i den. Bild har ett sätt att göra dikten mer tillgänglig och i symbios kan de lyfta känslan till en helt annan nivå. Jag övervägde att försöka sköta saken själv, men insåg rätt snart att jag inte har teknisk kunskap eller skicklighet nog att skapa bilder som faktiskt skulle samspela och förhöja texterna. Och med det faller liksom syftet. Dessutom vore det helt enkelt roligt att göra ett samarbete som omväxling till det ensamma skrivandet på kammaren.
Sedan dess har jag pejlat runt lite på jakt efter en kostnär som vill ta sig an denna uppgift, men än har det liksom inte riktigt klaffat. Jag har ingen aning om hur ett sådant samarbete skulle se ut, men jag tänker mig att om du är rätt konstnär vet du säkert hur du vill göra en sådan här sak. Jag är öppen för alla möjliga typer av tekniker och stilar, hittar vi rätt så hittar vi rätt!
Så är du en konstnär eller illustratör som tycker om att skapa bilder med starka känslouttryck och som är intresserad av att samarbeta med mig för att lyfta Fata Morgana till nya höjder – hör av dig!