Efter nästan en veckas VAB och det lätt kaotiska tillstånd som sådan alltid medför är vardagen officiellt återställd. Jag hade tänkt skriva ett inlägg om poesi i måndags när den internationella poesidagen inföll. Men mellan snortorkande, ”vobb-jonglerande” och en ständigt pratglad sexåring blev det inget av med den saken. Suck och pust, men det får bli en annan gång.

Jag vaknade i alla fall i morse med en viss känsla av tillfredställelse över att få återgå till normaliteten. För även om jag älskar att spendera tid med barnen och även om det ibland kan vara mysigt att ägna en dag åt läsa, se på tecknad film och pyssla så tycker jag i ärlighetens namn om vardagslunken. Därför inleddes dagen med en skön känsla i magen. Den känslan skulle visa sig bli ännu bättre när dagens första mail ramlade in.

Det är svårt att beskriva känslan när man första gången ser sin text formad och mejslad av ett proffs och förberedd för tryck. När man i samma mail får de första utkasten till bokens omslag kan det (nästan) inte bli bättre. Dagens första mail kom alltså från förlaget. I det fanns ett smakprov av inlagan och, som sagt, skisser till omslaget. Fantastisk! Underbart! Strålande! Nu närmar det sig hörrni och med hjälp av stjärnorna på förlaget, designern och alla andra som hjälper till kommer det att bli en riktigt snygg bok. Jag kan knappt bärga mig tills jag får visa er!

Men (djupa andetag) det återstår lite arbete innan vi är där så tills vidare får ni bara tro mig när jag säger att det kommer att bli grymt!

Ni förstår ju hur en sådan morgon inte kan leda till något annat än en ovanligt bra vanlig dag. Kanske kan det till och med bli en stund över för att arbeta på mitt senaste manus. Just nu hänger en del (i ärlighetens namn urtråkigt) förarbete i vägen för skrivprocessen. Men om jag har tur kan morgonens positiva energi hjälpa mig igenom den biten för idag känner jag vinden i seglen.