Ett språk är så mycket mer än bara ett språk. Ett språk är mängder av språk byggda av nyanser. Som ny användare av ett språk, med begränsat ordförråd och utan övning i att uppfatta skiftningarna, får man köra och hoppas att man inte trampar i klaveret allt för illa. Med erfarenhet av olika språkliga sammanhang och en hel del övning kan man börja upptäcka vad som funkar när och inte. Men det är verkligen inte enkelt.
Jag anser mig relativt kapabel när det gäller engelska. Jag har till och med pluggat ett par terminer engelska på universitetet. Så, jo jag rör mig rätt obehindrat med språket till vardags. Full av tilltro till min egen förmåga tog jag en gång i tiden på mig att hjälpa till att författa en uppsats till högre studier på Oxford University. Det var inte jag som studerade där, men i någon slags överdådig självtillit tog jag på mig att konsultera rent språkligt. Hur svårt kan det vara liksom.
Jäkligt svårt skulle det visa sig. Studenten i fråga gjorde ett gott arbete med själva forskningsdelen. Därefter skulle vi hjälpas åt att lyfta texten till korrekta språkliga nivåer för sitt sammanhang. Trots att vi formulerade texten så formellt och (ärligt talat) torrt jag kunde tänka mig fick inlämningen av det första utkastet motsvarigheten till ett ”njaaa….” i respons rent språkligt. Det var helt enkelt lite för simpelt. Med mycket slit och gott om hjälp av https://www.thesaurus.com/ blev uppsatsen godkänd språkligt också. Inte mer än knappt, men fixade det till slut.
Om man ska ta med sig något av denna aningen svettiga upplevelse är det att det finns nyanser även av nyanserna. Vi har språket i sig. Sedan har vi nyanserna, som det formella språket. Men det stannar inte där, det finns en mängd nyanser i de nyansern. Och vilka ord och formuleringar som passar i vilka sammanhang är inte helt självklart alla gånger. Att kunna författa en vettig ansökan till en seriös tjänst är därmed inte samma sak som att kunna skriva en uppsats till ett prestigefyllt universitet.
Så vad har det med författande att göra? Jo, lika klumpig som jag känner mig när jag ska använda ett inlärt språk i nya situationer lika smidigt kan jag röra mig mellan nyanser och nyansernas nyanser i det svenska språket. Är det inte rätt fantastiskt? En vanlig arbetsdag använder jag säkert fyra eller fem olika sådana ”språk” i språket. Jag hoppar mellan dem utan att tänka särskilt mycket på saken. Ändå är det viktigt att det flyter. Det behöver bli rätt, för det skulle kunna bli ganska tokigt om jag använde samma språk i min slutrapport som i mitt halvinformella mail till en kollega. Eller om jag skrev på samma sätt i en formell ansökan som i mitt (förhoppningsvis) engagerande Facebookinlägg på jobbets feed. Det sitter så mycket i nyanserna.
Detsamma gäller det kreativa skrivandet. Att hitta rätt ton, rätt nyans, hjälper inte bara till att placera berättelsen i en genre utan ger den en karaktär och en röst. Det finns böcker som rör sig mellan nyanserna, som inte är helt genrespecifika rent språklig. Det kan ibland vara något positivt. Det kan ge en udd och ett extra lager åt historien. Men det kan även få den att kännas otydlig i kanterna. Det kan bli en sådan berättelse som man som läsare inte riktigt kan greppa, som man kanske inte känner sig helt bekväm med. Ibland utan att riktigt kunna sätta fingret på varför.
Det här tänker jag på när jag hoppar från torr och formell ”jobbtext” till något som ska bli ännu en feelgoodhistoria. Hur vet jag egentligen vilka ord och uttryck som hör hemma var? Hur vet jag vilka som passar i en text men helt kan förstöra en annan?
Jag antar att det handlar om det jag helt enkelt inte hade tillräckligt av i engelska: övning. Det är livets alla lästa sidor text av olika slag som programerat in förståelsen någonstans i min språkhjärna. Det hjälper förstås att jag alltid burit runt på en nyfikenhet och kärlek till språket och dess form. Men intresse och övning är nog ändå nyckeln. Om jag av någon anledning skulle ge mig på att skriva fler uppsatser för brittiska univeristet skulle det säkert gå bättre för var gång, allteftersom nyanserna skulle klarna. Men just nu håller jag mig till att skutta mellan mer välkända språkliga öar och förundras över hur fantastiska våra hjärnor är.
