I går gästbloggade jag i den fantastiska Debutantbloggen. Om du är intresserad av att skriva och av författarskap, då är Debutantbloggen alldeles säkert för dig. Jag har följt bloggen i nästan tre år nu och den har gett mig så mycket information, tips och pepp under åren. Faktiskt så har de dagliga uppdateringarna i mailen ofta sporrat mig att ta tag i saken. De har mer än en gång pushat mig att fortsätta arbeta mig närmare att själv bli debutant.

Så. När en av årets bloggare hörde av sig och frågade om jag ville göra ett gästinlägg blav jag förstås eld och lågor. Självklart ville jag bidra till något som jag själv tyckt varit så värdefullt. Jag kände genast att jag ville skriva om något fundamentalt. Jag ville skriva något om grunden till att jag är debutant i år (och inte har varit det tidigare). I grund och botten kokar det tills tor del ner till ett ord: prestationsångest. Så det fick bli temat. Jag har skrivit ett blogginlägg på ämnet tidigare eftersom det är en sådan sak som (på ett allt annat än positivt sätt) påverkat mitt skrivande.

Jag vill på intet sätt framställa mig själv som en specialist i frågan. Hade jag varit det hade jag inte brottats med det där fula trollet än idag. För det finns där och ifrågasätter, trycker ned och svartmålar. Det piskar upp oro i bröstet och lägger stenar i maggropen. Skillanden nu jämfört med för ett antal år sedan är att jag känner trollet. Jag vet vad det gör, vad det är ute efter och jag kan (ofta) välja att inte lyssna. Det kan kräva en hel del beslutsamhet att kliva vidare när prestationsångesten hänger om ryggen, men jag har saker att göra. Jag har annat att fokusera på.

En bekant kommenterade att han hanterar det genom att låta saker får vara ”good enough”. Jag kan bara hålla med. Om allt du gör måste vara perfekt, om det måste revolutionera världen och ta människor med storm, då kommer inte mycket att bli gjort. Men om du kan tillåta dig att vara nöjd med att göra så gott du kan finns alla möjligheter att lyckas. Prestationsångesten har inte mycket att sätta emot om du kan vara nöjd med att göra ditt bästa. Om prestera kan få vara att helt enkelt göra .

Min bekants strategi för att hantera prestationsångesten har onekligen en positivare ton än den jag beskriver i mitt blogginlägg. Men om de två kan kombineras i någon form av morot-och-piska-varian tror jag att det går att tämja det där jobbiga trollet ordentligt.

Till dess kommer jag att välja att vara nöjd med att ha fått skrivit ett blogginlägg i en toppenblogg och att du vill läsa mitt inlägg i den här bloggen. Oavsett vad trollet säger.