Kära nån! Nu var det ett tag sedan jag tittade in här igen. Den här gången kan jag inte skylla på tidsbrist. Jag har haft tid, bara inte lust. Manuset till min roman blev färdigt strax innan nyår och peppen var på topp. Nu, en och en halv månad senare, ligger det och väntar hos några förlag (en standardrefusering har jag redan fått) och ett par nya uppslag puttrar i bakhuvudet, men de känns inte riktigt, riktigt, riiiktigt rätt. De känns inte så rätt som manuset jag just färdigställt. Dessutom, tänker jag, är det någon mening att börja satsa på något nytt OM det nu skule bli så att det första manuset ska arbetas vidare med. Är jag redo att släppa det och gå ”all in” på något annat?

Hängande i något slags energindränerande limbo knåpar jag håglöst på haikus och diktsnuttar när jag inte ägnar mig åt att fundera över VARFÖR jag egentligen skriver eller åt att helt enkelt deppa ihop och tänka att jag nog aldrig kommer skriva igen (fast sen skriver jag en haiku till ändå).

Det kommer att släppa. Det gör det alltid. Energin och inspirationen kommer tillbaka, om inte annat när det uppdämda behovet av att väva berättelser växt sig tillräckligt stark inom mig. Men just nu ägnar jag mig åt annat och försöker låta bli att tänka på att skriva är det enda jag vill göra – egentligen.

Ramlar ni någonsin ner i den där omotivationsgropen? Vad gör ni då?